Att leva i bön

Vad du lär dig, vecka för vecka

Varje vecka har ett tema, fem lektioner och en mötesguide. Du läser en lektion om dagen, fem dagar i veckan.

1. 1

   Gud talar först – därför kan vi be

   Bönen börjar inte hos oss. Gud har talat först och ger oss själv tre skäl att be: han befaller oss att be, lovar att höra oss och låter våra svårigheter lära oss vad vi ska be om. Jesus ber för oss, Anden ber i oss, och vi ber i Jesu namn som Guds döpta barn.

2. 2

   Vår Fader – tilltalet och de tre första bönerna

   Jesus ger oss sitt eget ord för att tilltala Gud, ”Fader”, och låter oss därmed dela hans barnaskap. Ordet ”vår” ställer oss sida vid sida med syskon från alla släkter och folk. I de tre första bönerna ber vi att det som Gud gör även utan vår bön ska ske också hos oss: att hans namn ska hållas heligt, att hans rike ska komma och att hans vilja ska ske.

3. 3

   Dagligt bröd och våra skulder – fjärde och femte bönen

   Den fjärde bönen lär oss att med tacksamhet ta emot allt vi behöver för att leva ur Faderns hand – mat, arbete, regn, gott styre och pålitliga grannar – och att be om detta för andra liksom för oss själva. Den femte bönen lär oss att leva i förlåtelsen: att bekänna våra synder, höra orden om syndernas förlåtelse och själva förlåta och försonas med andra.

4. 4

   Frestelser och ondska – de sista bönerna och amen

   Den sjätte och sjunde bönen ber vi som är ansatta: vi som frestas att ge upp hoppet och söka hjälp hos andra, vi som är rädda för trolldom, förbannelser och sjukdomar. Vi ber Fadern att skydda oss, rädda oss från allt ont som hotar kropp och själ och till sist ta oss hem till sig. Kristus har besegrat makterna och väldigheterna, och genom dopet står vi under hans namn. Vi ber för de sjuka eftersom han har befallt oss att göra det, och vi avslutar med lovprisning och ett amen som betyder: detta är visst och sant.

5. 5

   Psaltaren – kyrkans bönbok

   Jesus bad med Psaltarens ord, till och med på korset, och kyrkan ber dem tillsammans med honom. Psaltarpsalmerna ger oss ord för allt vi bär på: lovsång när vi ser vem Gud är, tacksägelse när han hjälper oss, klagan när han verkar långt borta och bön om förlåtelse när vi har syndat. En psaltarpsalm kan man be för någon som inte längre finner ord och tillsammans med någon som inte kan läsa.

6. 6

   Att be i svåra stunder

   Jesus själv bad i djup nöd, och hans bön i Getsemane är en förebild för vår bön: han bad öppet och ärligt och överlämnade sig åt Faderns vilja. Alla böner besvaras inte så som vi önskar; Paulus fick höra att nåden är nog. Den här veckan får läsaren lära sig att be när livet är som svårast — tillsammans med sjuka och döende, vid dödsfall och vid graven — med kyrkans egna böner och dopets löfte som stöd.

7. 7

   Bön och framgångsteologi

   Framgångsteologin lär att Gud är tvungen att ge det man kräver, om man har tillräckligt stark tro, använder rätt ord och ger ett så kallat såddoffer. Den här veckan prövas denna lära mot Herrens bön och korset. Vi övar oss i att skilja mellan sunt och osunt i den karismatiska bön som läsaren möter varje vecka. Fasta och bönevaka får åter sin rätta plats som andliga övningar för människor vars böner Gud redan har hört, inte som sätt att pressa Gud.

8. 8

   Att be tillsammans – kyrkans bön

   Ända från sin första tid har kyrkan bett morgon och kväll med psalmer ur Psaltaren, bibeltexter och förböner. I KKKT:s gudstjänstbok finns ordningar för detta som kan användas i varje församling, grupp eller hem. Den här veckan får deltagaren lära sig att be och leda morgonbön och aftonbön, att be en kort bön som kallas kollektbön, att leda förbön för kyrkan och landet samt att lovprisa Gud med utrymme för både trummor och tystnad.

9. 9

   Att be med Ordet – hemma

   Luther lärde sin barberare att be genom att utgå från en bibeltext – ett bud, en bön eller en psaltarpsalm – och forma en bönekrans av den: vad texten lär oss, tacksägelse, syndabekännelse och bön. Den här veckan får läsaren lära sig den metod som bönen i varje lektion i den här boken bygger på, öva sig i att bära Ordet i hjärtat och ta med sig båda delarna hem: till familjens aftonbön, till välsignelsen av hemmet och till bönen på hjärtats språk.

10. 10

    Bön och tjänst – vi sänds ut

    Bönen slutar med ett amen som sänder oss ut. Den som har stått inför Gud återvänder till åkern, marknaden, kontoret och hemmet och ber för människorna där: arbetskamrater, ledare i byn och landet och grannar med annan tro. Och i gruppen som har bett tillsammans i tio veckor har Gud gett något bestående: trossyskon som samtalar med varandra, tröstar varandra och ber för varandra.

Läs en lektion innan du bestämmer dig

Vecka 1, dag 1 — hela den första lektionen, ord för ord som den står i boken.

Hela lektionen · Gud talar först – därför kan vi be

Gud talar först, och vi svarar

Varmt välkommen till den här boken. Den är skriven för dig som vill lära dig att be. Under tio veckor får du varje dag en kort text att läsa och tänka över, som ett dagligt bröd. Den här första veckan får du upptäcka något trösterikt: bönen börjar inte hos dig. Det är Gud som börjar. Han kallade dig vid namn den dag du döptes, precis som han kallade på Samuel om natten. Din bön är ett svar. Kanske känner du att ditt liv inte passar för bön. Var inte rädd. Du behöver inte komma med något annat än din nöd, och Jesus tar emot den. Du kommer inte med din egen rättfärdighet, utan i hans namn, till Fadern som älskar dig.

Inledande berättelse

Kyrkans vita tält stod vid sidan av fotbollsplanen. Plaststolar hade ställts i rader inför kvällsgudstjänsten, och en högtalarkabel löpte från samlingssalen. Nickson satte sig på stolen längst bak. I fickan hade han två prydligt vikta sedlar. Det var den kollekt han hade gett varje söndag sedan hans far dog, som en skuld som betalades för att Gud inte skulle glömma honom.

Vid det lilla bordet vid tältets ingång skrev Anitha upp besökarnas namn. 'Var kommer du ifrån, broder?'

'Njombe. Jag är bara på besök.' Nickson tog fram ett slitet papper ur sin väska. Det var ett dopbevis som han hade med sig varje gång han flyttade.

Anitha vek upp det och läste högt: 'Nickson Amos Mgaya. Döpt i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.' Hon upprepade orden tyst för sig själv. Hon hade hört och sagt dem många gånger utan att verkligen lyssna till dem. 'Då hör du ju redan hemma här.'

Nickson såg på sin fars namn, Amos, längst ner på beviset. Tummen vilade mot metallbiten i fickan. Han reste sig inte för att gå. Sedlarna låg kvar vikta.

Bibelläsning

Huvudtext: Första Samuelsboken 3:1-10

Stödverser: Jesaja 43:1, Psaltaren 51:15, Daniel 9:18

Observationsfrågor

1. Läs Första Samuelsboken 3:4-10. Hur många gånger ropade Herren på Samuel? Vem sprang Samuel till varje gång han hörde ropet, innan han förstod?
2. Vad säger Herren i Jesaja 43:1 att han har gjort för Israel när det gäller hans namn? Vem säger han att Israel tillhör?
3. Vad ber psalmisten i Psaltaren 51:15 att Herren först ska göra, så att hans mun kan sjunga Herrens lov?

Förklaring

På Samuels tid befann sig Israel i en svår period. Bibeln säger att Herrens ord var sällsynt på den tiden (vers 1). Prästen Eli var gammal och hans syn hade blivit svag. Samuel var en ung pojke som tjänade i templet i Shilo. Han sov nära Guds ark.

Den natten var det inte Samuel som började samtalet. Det var Herren som ropade hans namn. Samuel sprang till Eli tre gånger. Vers 7 förklarar varför: Samuel hade ännu inte lärt känna Herren, och Herrens ord hade ännu inte uppenbarats för honom. Då förstod Eli och lärde honom att svara: 'Tala, Herre, din tjänare hör.' Herren kom igen, ställde sig där och ropade. Samuel svarade.

Så är det med all bön. Gud talar först, och vi svarar. Till och med morgonbönen i Tumwabudu Mungu Wetu börjar med denna bön: 'Herre, öppna min mun, jag vill sjunga ditt lov.' Det betyder att vi ber honom även om själva början till vår bön. Ivan Hellström, bibellärare, förklarar att det framför allt är i den heliga Skrift som vi i dag möter Herren och hör honom.

Vårt problem är inte att våra böner är korta eller svaga. Problemet är att vi, liksom Samuel, inte känner igen Guds röst. Vi skyndar till det svar som ligger närmast: en väns råd, en profet på radion, en traditionell helare eller vår egen oro om natten. En del av oss har fått lära sig att vi måste nå fram till Gud genom höga rop, fasta och tårar, som om han sov och behövde väckas. Den ivern är inte fel, men riktningen har vänts om. Utan hans ord skulle vi inte söka honom alls.

Det goda budskapet är detta: Herren tröttnade inte på Samuel. Han ropade en andra, en tredje och en fjärde gång. På samma sätt har han kallat dig. I dopet nämndes ditt namn tillsammans med Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Jesus Kristus själv kom för att söka oss. Gud har befallt oss att be och lovat att höra oss, så att vår ovärdighet inte ska hindra oss. Därför är bönen svaret från ett barn som redan har blivit kallat.

Förståelsefråga

Vad är bönen i grunden enligt den här lektionen?

Kristi löfte

Herren kom, ställde sig där och ropade: 'Samuel, Samuel!' Han slutade inte ropa ens efter att Samuel hade misstagit sig tre gånger. På samma sätt har Gud i Jesus Kristus kommit till oss och kallat oss vid namn i dopet. Innan vi hade sagt ett enda ord gjorde han oss till sina. Vår bön är ett 'Tala, Herre' från ett barn som redan har blivit kallat.

Att ta emot — och leva av — denna gåva

I mitt eget liv — som Guds barn

Innan du ber i dag, öppna Bibeln och läs Första Samuelsboken 3:10 långsamt. Låt Gud tala först. Svara honom sedan med dina egna ord och börja med: Tala, Herre, din tjänare hör.

I hemmet — som familj som tagit emot

Visa barnen eller andra hemma ditt dopbevis, eller deras, en kväll den här veckan. Berätta för dem att Gud den dagen kallade dem vid namn innan de kunde tala. Be sedan någon av dem att läsa en bibelvers innan ni ber tillsammans.

I församlingen — som folk som lever av nåden

Eli hjälpte Samuel att känna igen Herrens röst. I vår församling kan de äldre, faddrarna och ledarna hjälpa ungdomar och besökare att öppna Bibeln och höra ordet innan de ber. När en besökare kommer till kyrkan eller till gudstjänsten på fotbollsplanen, tilltala personen med namn och välkomna honom eller henne som någon som Gud redan har kallat.

Veckans uppgift

Led kvällsbönen hemma en gång den här veckan. Samla dem som är där — hustru eller man, barn, mormor eller farmor, eller en hyresgäst — en kväll efter maten. Läs några bibelverser eller be Herrens bön tillsammans, så att Gud får tala först. Be sedan Luthers aftonbön som finns i Lilla katekesen, i slutet av Tumwabudu Mungu Wetu, eller tacka Gud med era egna ord för den här dagen.

Bön

Himmelske Fader, jag tackar dig för att du kallade mig vid namn innan jag hade sagt ett enda ord. På min dopdag gjorde du mig till din. Jag bekänner att jag ofta skyndar till andra röster — människors, traditionella helares och min egen oros — i stället för att höra din röst. Herre, öppna mina öron och min mun, tala till mig genom ditt ord och låt mig svara som ditt barn: Tala, Herre, din tjänare hör. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Minnesrad

Gud har först kallat mig vid namn; min bön är ett svar: *Tala, Herre, din tjänare hör.*

Fråga att reflektera över

Vilken röst skyndar du först till när du har problem? Vad skulle förändras om du började med att lyssna till vad Gud har sagt i sitt ord och i ditt dop?

© Författarna och EFS. Alla rättigheter förbehållna. Lektionen visas här för att du ska kunna läsa den innan du bestämmer dig; den får inte kopieras eller spridas.